Höstens första läkarbesök.

Världens starkaste Elton

Vår Elton, världens starkaste, är född i v. 35+2 och hans andra levnadsdygn konstaterades IVH grad 3 (blödning i hjärnans ventrikelsystem). Efter den första operationen, ett rutiningrepp för neurokirurgerna i Lund, så tillstötte det komplikationer. Han blödde igen och denna gången var det illa, blod fanns ute i hjärnvävnaden (IVH grad 4). Vi befarade det absolut värsta, att behöva åka hem utan honom. Hemskt! Vi höll dop i kris och förberedde oss på hur vi skulle berätta för storasyskonen. Men han överlevde och INGEN är lyckligare än vi! Allt detta är så extremt ovanligt, särskilt med tanke på att han varit fullt frisk i magen och är född relativt nära bf. Många läkare kliar sig därför på huvudet, men trots sin tuffa start så visar han alltså fortfarande, både de och oss, att han minsann kommer ge allt och lite till! Följ oss när vi kämpar tillsammans med vår kämpe.

Idag är det söndag, men definitivt utan någon ångest. Vi har ytterligare en veckas semester kvar och förutom alla aktiviteter vi hunnit med när de stora barnen var här, så har denna ”trebarnsmorsan” sovit en hel del. Det har varit powernaps mitt på dagen och uppenbarligen har det behövts. Funderade lite på om jag kanske har järnbrist, men sen tänkte jag att förklaringen inte behöver vara medicinsk. Inte när ens liv består av noggrann samordning även under den så kallade semestertiden.

Ni förstår, kallelserna inför höstens alla sjukhus- och läkarbesök började trilla in redan under vår första semestervecka och är man självutnämnd familjesekreterare, ja då är man det, med allt vad det där innebär. Två gånger har jag pratat med förskolan, trots att Elton ju också är ledig. Tre samtal till Försäkringskassan blev det, bara under denna veckan.

Hur det känns? Well, inte som total ledighet, vilket det nog aldrig är med barn överlag. Får dessutom passa på att varna mina kollegor, för jag kommer definitivt vara blekast på jobbet om en vecka (och för min reaktion om någon av de skulle påpeka detta – lite skämt och lite allvar).

Senaste veckans höjdpunkt är ändå inte svår att kora. Och trots att det har varit en varm vecka, med flest lata dagar, så är det ett läkarbesök. Höstens första inföll nämligen nu redan. På ögonkliniken i Lund. Alltså, det är svårt att måla upp detta för er, men jag ska verkligen försöka:

Som ni kanske vet har jag jordens ögonfobi. Jag skulle klara av att se ALLT – det har jag typ gjort med nålar in i skallen och hjärnan varje dag och stygn har lagts på en vaken lillemans hjässa, i min famn. Men ögon, det går inte. Jag tittar bort när de ger honom droppar inför undersökningen och det gör fysiskt ont i mig när någon så mycket som pratar om ögongrejer. Till saken hör också att hjärnblödningen som drabbade vår son var belägen på ett ställe där även synbanorna går.

Hur blev då detta besök ett så underbart? Jo, även denna gång har hans syn utvecklats ännu mer, ingen lappträning behövs, inga glasögon heller och hans synnerv ÄR INTE ALLS SKADAD!!! Givetvis har hjärnskadan påverkat synen, det är oundvikligt, men inte alls så som vi eller de befarade och att synnerven är intakt, inte ens grådassig, det är ett av flera mirakel.

Efteråt traskade vi bort till neonatal och hälsade på. Vi gör det ibland när vi är i Lund, men vet aldrig vem som kommer jobba, om någon som känns igen ens jobbar.

Som taget ur en film, eller en bra bok, så hade visst en av de absolut finaste människorna där nyss kommit tillbaka från sin föräldraledighet – sjuksköterskan L ??‍⚕️? Så glad, intresserad och genuin. Vi pratade en lång lång stund och efteråt åkte vi till Nova Lund för att ge vår superman den enda rättmätiga belöningen – fika med morotsmuffin, hans favvis ?

Vår stjärna, vad skulle vi gjort utan dig? Kanske solat mer, eller haft en mindre administrativ semester, men helt ärligt, vi skulle gjort allt det där tusenfalt för dig ❤️

& alla andra ungar i vår närhet ? Nedan följer bilder på några av er från sommarens lite mer ”nöjesfyllda” dagar.