Det är så vi säger det. Funkissystrar.
Vi kvinnor, mammor till superhjältar. En vän, som jag inte än träffat in person (jag skriver ”än” för att vi ska/måste träffas snart) post:ade idag ett inlägg om hur hennes blogg startades och sedan förenat så många. Oss alla. Hon når ut och berör med det jobbiga, samtidigt som hon visar att det är okej att vara glad och leva livet. Vårt liv. Funkislivet.
Att ha människor runt omkring sig, om så i cyberspace ibland, som vet vad man snackar om, det är ovärderligt. Vi peppar varandra, backar varandra, gläds varandras framgångar och gråter på riktigt med varandra när saker och ting är skit. För vi vet vad skiten är, ofta precis hur den känns.
Att hitta dessa bloggar och instagramkonton betydde så mycket i min process. Den fortgår egentligen, men jag menar i början, när marken under en gungar, då hjälpte det mig komma upp från knäna igen. Jag kunde dra ett lite djupare andetag när förtvivlan och oro höll på att kväva mig. Jag vill verkligen inte att någon någonsin ska behöva känna sig ensam och välkomnar alla in i vår stora famn.
Vi är funkissystrar och tillsammans är vi starka ??❤️
// Mamma Natalie
Funkissystrar ❤️. Jag har även hittat mina funkismammor alltså för mig, mammor vars barn är äldre och som redan har gått igenom allt vi gör nu. Det är fint att känna denna gemenskap ❤️