Igår var det dags för återbesök #2 hos neurokirurgen och inför det görs alltid ett ultraljud av lillemans hjärna. Nervositeten inför ett sådant besök gör att jag städar. Yepp, här bäddas sängarna fint och rummen blir så prydliga som det går att få de med tre barn. Storasyskonens rum får dispens pga massa leksaker, but still. Det är lite tvång i det hela, men ändå lagom. Normalstörd brukar jag kalla mig själv ??
Återbesöket gick bra. Vi bestämde oss för att öka motståndet i shunten litegrann (= mindre vätska som dräneras). Detta för att Elton’s hjärna ska få en bättre chans att växa precis som andra barns. Det har varit samma motstånd sedan operationen i februari, så vi har haft turen att inte behöva justera den innan. Det blev lite ”klydd” igår eftersom han sov under hela ultraljudet och därmed var vaken uppe hos neurokirurgen. Magneten som ändrar motståndet utifrån (man håller den mot själva shunten) kräver att barnet är helt stilla, vilket Elton såklart inte var. Han blev riktigt arg och ledsen på Nils, som i sin tur inte fick svar tillbaka från mojängen pga irriterad bebis. Så det blev ytterligare en röntgenbild för att se om försöket att ställa om shunten hade fungerat. Då sov Elton igen. Men när det sedan stod klart att det råkat bli minskat motstånd istället för ökat (nere på 70) och vi skulle åka tillbaka upp till neurokirurgen, ja då vaknade han igen ? Alltså… Försök nummer två fick bli med en starkare magnet, som inte ger svar tillbaka direkt, så vi fick åka ner till röntgen igen, tredje gången gillt. Vid 17-tiden kom svaret att nu, nu var motståndet äntligen rätt, 160 istället för tidigare 120.
Innan vi inställde oss på sjukhuset så besökte vi Ronald McDonald Hus. Barnen har tjatat sedan vi kom hem iprincip och det passade bra igår när det var klämdag och vi hade en ganska snäll sjukhusdag. De fick leka lite i kuddis, köra runt med bilarna och samtidigt se vad lillebror hittar på när han träffar Dr. Ståhl och de andra. Nytta med nöje helt enkelt. Vi är båda all for att syskon inkluderas och att man gör det obegripliga begripligt. RMH’s underbara personal kände igen oss direkt. Det är en viss värme som möter en i hallen där. Vi tog med en vårblomma och ytterligare ett tackkort. De förtjänar verkligen all cred. Vi fick även se hur fint och mysigt de renoverat vardagsrummen och tårarna rann såklart litegrann på denna mamma ??
Nu ska jag ta en dusch för att sedan gå på en välbehövd massage. Pappa Nikolaj är ledig och de stora barnen lämnade vi till deras mamma igår, så han får lite ensamtid med vår prins.
Tack för att ni följer och hejar på oss.
// Mamma Natalie
Senaste kommentarer