Igår fyllde vår superman, mammas soldat, sex månader. Ett halvår. Och idag var det dags för halvårskontrollen på BVC. 66 cm. lång och 6640 gram rund. Han börjar verkligen bli tyngre, vilket är en fröjd. Det märks framförallt på morgonen när jag plockar upp honom med nyvakna armar. Dags att träna lite kanske? ?? Jag ska ta tag i det så fort jag blir lite kry! Här är det nämligen mamman som håller sjukstuga. Tur att Nikolaj slutar 15:00 idag och har lovat att ta hand om mig ikväll.
Att Elton nu är ett halvår gör att jag vågar andas ut litegrann. Vi bär verkligen på en hel del mindre trevliga minnesbilder. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva gå igenom någonting så fruktansvärt mitt i lyckan över att äntligen bli mamma. Fyra operationer, fyra ggr. lämnade jag över min son till narkosteamet i slussen. Sitter här och gråter samtidigt som jag skriver detta. Men det var det värsta, de gångerna och när vi fick beskedet på lucia att det inte såg ljust ut för vår son. Jag minns att jag skrek rakt ut, jag rasade, som i filmer ni alla säkert sett.
Men det var verkligheten för oss. Vi levde i en mardröm och jag minns att jag bara ville vakna. Samtidigt som jag bad om att bara få somna. Om hans korta liv skulle ta slut så kunde de lika gärna ta död på mig. Tårarna slutade aldrig rinna. Att invänta att han skulle somna in efter det där nöddopet tog alla pris. Fy fan. Då kände jag egentligen ingenting, smärtan var förjävlig, men kroppen sätts på autopilot. Vi låg i den där 90-sängen, bredvid hans kuvös och vakade. Det finns inga ord som räcker till för att beskriva det tillräckligt bra så att andra, utomstående, förstår, men jag försöker. För det är viktigt. För mig, oss och alla människor runtomkring.
Nu står vi här, eller ligger på soffan just nu och den magiska halvårslinjen är passerad. Tack. Tack min heffaklump för att du är starkast i hela världen. Tack pappa Nikolaj för att du fångade mig när dina ben knappt orkade bära dig själv. Tack Gud för att du lät oss behålla vårt allt. Jag tror nu mer än någonsin och är evigt tacksam ?
// Mamma Natalie
Senaste kommentarer