Redan innan vi hade blivit gravida så satt vi i bilen en dag och pratade om gudföräldrar. Jag kommer ihåg att jag sa till Nikolaj att jag såg hans moster Ulrika (för de flesta kallas hon dock Ulli) som det självklara valet. Han tittade på mig och svarade ”Såklart! Men är du säker på att vi bara ska ha någon från min sida då?”
Grejen är den att vi hade bara varit tillsammans i ett par månader när vi började försöka, men det var som jag sa till honom där och då, att det räckte med att ha spenderat ett par timmar med Nikolaj’s barn och Ulli i samma rum för att veta att henne skulle vi definitivt fråga. Dessutom hade hon från allra första början varit hur go’ som helst och verkligen stöttande till den nya familjekonstellationen som vi skapat varannan vecka. Och med det facit vi nu har i handen så kunde vi inte ha valt mer rätt.
Dagen då vi frågade henne minns jag detaljerat. Vi hade varit i Göteborg med jobbet och spelat SM i innebandy. Eller, jag åkte mest med som ensam hejaklack/vattenflaskspåfyllare. Eftersom jag höll mig nykter hela helgen och inte var med och spelade så kom ju frågan om jag var gravid. Vi valde att inte ljuga och det blev därför ännu mer viktigt att avslöja det för de allra närmsta. Till saken hör också att vi precis hade fått avboka en flygresa till Krakow med Nikolaj’s familj, eftersom den var planerad i början utav december och vår bf var den 25/12. Vi berättade vår top secret för reseplaneraren Börje, men han hade lovat att hålla det hemligt för övriga familj och släkt. På vägen hem från Göteborg den där söndagen så lade vi upp en plan. Nikolaj’s mamma och Ulli bor ihop och vi skulle åka dit för att prata om Krakow-resan. Den som vi tyvärr inte kunde följa med på… Eftersom jag inte skulle få lov att flyga då…..
Nikolaj’s mamma Anette bara grät. Farmor för tredje gången. Ulli var på jobbet, så vi drog samma uppbyggnad för henne. Hon blev chockad och rörd hon med. Men sedan kom vi till det där andra. Om hon ville bli gudmor till knodden i magen. Svaret blev ja.
Sedan den dagen har jag, om möjligt, känt mig ännu mer bekväm med Ulli. Vi har pratat amning, sammandragningar och förvärkar. Hon var till och med där under förlossningen. Och nästan som om det vore ödet i allt det här oförutsägbara, så har vi varit inlagda på hennes jobb i snart tre månader. Neonatal i Lund.
Vi vill i alla fall hylla gudmor Ulli i det här inlägget. Vi kan inte tacka dig nog för allt, vi hade inte klarat detta lika fint utan dig och vi har aldrig ångrat vårt val av gudmor till Elton, han kommer älska dig precis lika mycket som vi gör.
// Mamma Natalie
Senaste kommentarer