Det är mitt i november månads ruggighet och hösten är definitivt här, med allt vad det innebär. För varje år blir det lite lättare. Jag minns första hösten efter Elton föddes, då mådde jag rent av skit. Eller, de färgade löven påminde mig om min ovisshet som höggravid året dessförinnan. Känslan av att ”förra hösten hade jag ingen aning”. Samtidigt planerade vi Eltons ettårskalas, en hemlig vigsel och jag själv en överraskningsfest för pappa Nikolaj som fyllde 30. Det var ganska många olika känslor som fyllde min bröstkorg varje dag då. Nu, ytterligare två år senare, så är det enklare. Livet med lilleman är det liv jag är mest van vid numera. De där 26 åren innan han kom blir suddigare och suddigare på något sätt. Nu ska han fylla tre år och det enda jag tänker är: ”Wow, jag är snart mamma till en treåring(!!!)”
Imorgon är det en vecka sedan vi körde till dagkirurgen i Lund för sövning och hörselundersökning. Vi fick lite av ett förhandsbesked där, men idag ringde hans öronläkare och bekräftade en medelsvår hörselnedsättning på vänster sida och ännu sämre hörsel på höger sida. Jag vet inte riktigt vad jag ”ska” känna, mer än att fy fasiken vad grym vår kille är trots denna ytterliga funktionsnedsättning. Det går inte att ens nämna hans favoritprogram utan att han blir alldeles lyrisk (och då måste man ju slå på Netflix). Han kräver musik i bilen varje dag och babblar ibland helt oavbrutet, oftast på vägen hem från föris.
Tänkte på Måns Möller och hur han i sin show pratade om att han ju inte kan bryta ihop så fort han får ett papper på hur hans sons funktionsnedsättning ser ut. Han känner sin son, han vet vad han kan och inte. Precis så är det ju med Eltons funktionsnedsättning – vi vet om, har full insikt, men han ÄR inte hjärnskadad, han HAR en hjärnskada.
Vi kommer i alla fall prova ut hörapparat och remitteras till hörselenheten. Ser faktiskt fram emot att lägga i en högre växel även på detta område, för både vi och läkarna tror att det kommer göra nytta. Får jag önska så blir hans tal märkbart bättre. Jag vill ju förstå när Elton varje eftermiddag berättar för mig om sin dag.
Vi gräver inte ner oss, aldrig. Vi ser inte hinder, vi ser möjligheter. Tänk, för snart tre år sedan höll vi på att förlora dig, du som är den mest levnadsglada grabben i världen. Det ni. Han charmar varenda tant på bussen och är han hemma en dag så frågar genast alla kompisarna efter honom. Blir alldeles rörd när jag tänker på hur mycket glädje han skänker oss och många många andra. Vår nyfikna & busiga unge, som idag, ännu en gång, blivit plåtad för ett reportage.
Mamma tänker tapetsera hela universum med ditt leende, #världensstarkasteelton ❤️
//Mamma Natalie
Senaste kommentarer