Världens starkaste Elton

Semestern är förbi och första arbetsveckan efter likaså. Inatt sov jag säkert tio timmar och det gjorde lilleman med. Han är så lycklig över att vara tillbaka på föris med både kompisarna och sin resurs, hans extramamma. Mitt hjärta blir alldeles varmt av att se deras relation. Tänk så bra det blev. Så viktigt för honom och även för mig som får köra med gott samvete till jobbet efter varenda morgonlämning ?

Det tog nog en eller två dagar att liksom komma in i det nya. Jag sitter på en annan stol en månad och tycker det är både roligt, spännande och utmanande. Är väldigt ödmjuk inför att jag är långt ifrån expert på det här. Frågar hellre en gång för mycket och uppskattar verkligen all input/feedback som jag får.

Den här veckan har även fått mig att reflektera över hur lite man egentligen känner andra människor. För det är skillnad på att tro saker och att veta. Är alldeles övertygad om att de flesta ser mig som självsäker och stör man sig på det så uppfattas jag säkert som nonchalant. Givetvis delar jag inte allt med alla. Känslor och tankar om livet, ibland tunga sådana, det spar jag till de (fåtal) runtomkring mig som jag litar på.

Det blir sällan ifrågasatt, utan oftast frågar andra hur jag orkar och ber mig vara rädd om mig själv. Som svar berättar jag gärna om hur jag varannan vecka inte ser det som tufft att de är tre barn, utan tvärtom, att det är då jag tankar energi, genom att engagera mig och få ta del av ”det friska livet” som Tilde & Dante bjudit in mig till. Läsa läxor och fixa med klassgrejer. Sådant som vi ännu inte vet om vi någonsin kommer få göra med Elton. Varannan vecka ekar det lite tomt, men full fokus ligger på att ordna med Eltons olika sjukhusbesök, hjälpmedel, hans träning, utveckling osv. Jag har alltid varit en driven person, så förmodligen hade jag varit densamma även om vår son ”blivit som alla andra”. Min respekt och ödmjukhet inför livet har däremot ökat.

I början av veckan blev jag dock ifrågasatt och tänkte ”Varför inte försöka förklara på ett konstruktivt och pedagogiskt sätt hur det ligger till – det kan ju knappast slå tillbaka”. När någon aldrig velat lära känna mig och istället skapar sin egen sanning, så vore det kanske på sin plats att försöka förstå.

”Då får du väl skaffa fler barn”.

Wow, precis exakt där fick jag höra den vidrigaste meningen eller kommentaren i hela mitt liv. Snart 30 år gammal – och ingenting lär någonsin toppa den heller.

Borstar av mig den, för att jag vet att den säger så mycket om hen och absolut ingenting om mig. Tackar högre makter för mina personer, som känner mig och vet vem jag är. Tackar mig själv för att jag är bättre än så ❤️

Tackar också juni månad som både bjöd på massa solljus, ett välbehövt lugn, blandat med några viktiga åtaganden.

Nu ska vi klä på oss och hämta upp farmor Anette för en liten tur. Tips på mysiga fik, lite utanför stan, men inte alltför långt bort, gärna tillgänglighetsanpassade(!!!) såklart, tas tacksamt emot ?

//Mamma Natalie