Igår hade vi möte på föris. Kombinerat med ett utvecklingssamtal som släpat sedan i höstas/vintras. Det bestämdes en del, bara bra grejer och lugnet vi kände när vi gick och la oss igår var så efterlängtat. Lång historia kort så blir hans ”stand in-resurs” nu hans resurs. Den ordinarie meddelade i tisdags, efter mycket om och men, att hen inte ville längre. Tyvärr har vi stått och stampat lite eftersom detta var tänkt som tillfälligt, men det fixar vi snabbt. Bara idag har jag ringt, smsat och mailat med olika personer i Eltons hab.team ? Det händer massa nu i vår och vi kommer involvera resursen till tusen. Hen brinner helhjärtat för detta och nu kan det bara bli superbra ???
Mellan alla mina egna to do’s idag har jag hjälpt moster Valentina med 1177 Vårdguidens e-tjänster. Om det är något vi funkis-päron kan så är det sånt här. Journalanteckningar, kontaktvägar till mottagningar osv. Hon ville speeda på det som någon kass BVC-sköterska inte ordnat på över ett halvår och vi hjälper mer än gärna till. ”Man ska vara tillräckligt frisk för att vara sjuk”. Det stämmer och att ha ett kontaktnät är A och O idag.
Igår var det mormor som hjälpte oss med att passa Elton under vårt 2,5 timmar långa möte. Vi hörde hur han pladdrade på och skrattade utanför vilket gav oss fullt fokus där inne. Tusen tack igen ❤️ För övrigt har jag definitivt fått min kämparglöd från mamma. Civilkuraget med. Fick berätta för de stora barnen härom veckan att min mamma minsann var ”ännu värre” när hon såg orättvisor på skolgården, badhuset och andra offentliga platser. Då var det plötsligt mer okej att jag hade sagt ifrån offentligt ?
Lämnar er med det för idag. Var där för varandra, ställ upp och låt andra hjälpa dig. Va stark, men försök också se när du själv behöver stöttning. Det finns inga genvägar eller how not to bränna ut sig, men tipset är att lära känna sina signaler och sätta upp tydliga gränser.
// Mamma Natalie
Senaste kommentarer