Header Image

Världens starkaste Elton

Vår Elton, världens starkaste, är född i v. 35+2 och hans andra levnadsdygn konstaterades IVH grad 3 (blödning i hjärnans ventrikelsystem). Efter den första operationen, ett rutiningrepp för neurokirurgerna i Lund, så tillstötte det komplikationer. Han blödde igen och denna gången var det illa, blod fanns ute i hjärnvävnaden (IVH grad 4). Vi befarade det absolut värsta, att behöva åka hem utan honom. Hemskt! Vi höll dop i kris och förberedde oss på hur vi skulle berätta för storasyskonen. Men han överlevde och INGEN är lyckligare än vi! Allt detta är så extremt ovanligt, särskilt med tanke på att han varit fullt frisk i magen och är född relativt nära bf. Många läkare kliar sig därför på huvudet, men trots sin tuffa start så visar han alltså fortfarande, både de och oss, att han minsann kommer ge allt och lite till! Följ oss när vi kämpar tillsammans med vår kämpe.

Kommer Elton bli som alla andra?

Publicerad,

Frågan om huruvida Elton kommer att bli som ”alla andra” är en fråga som vi fått lite titt som tätt, inte minst utav Tilde & Dante. Självklart grundar den sig i oro och omsorg, men svaret är ju att vi faktiskt inte vet. Förlust utav hjärnvävnad är där, men samtidigt så är bebisarnas hjärnor helt fantastiska på att repa sig. Vi bestämde i alla fall vid middagsbordet idag att de ska beskydda honom om han i framtiden behöver det. De är så himla fina, bästa storasyskonen till vår älskade kämpe!

Jag försöker prata, framförallt med Tilde, så mycket som möjligt om olikheter. Detta har vi gjort länge här hemma. I våras och somras handlade det mycket om att barn har det olika hemma. Vi pratade om barn vars föräldrar sitter i fängelse och hur det aldrig är barnens fel. Detta är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, mycket eftersom jag själv har varit det där barnet. Vi såg dessutom en norsk dokumentärserie om barn som är födda i fel kropp, så kallad könsdysfori. Dessa modiga ungar förtjänar att bli sedda och hörda för dem de är. Det kanske är så att hon eller Dante stöter på detta framöver, på dagis, i klassen eller under fritidsaktiviteter och vi vill ju såklart att våra barn ska vara både accepterande och ödmjuka. Då kan man som förälder, eller bonusförälder, inte bara luta sig tillbaka och tro att någon annan ska ta de där samtalen med barnen. Jag hoppas att så många som möjligt försöker prata med sina ungar. Det går att göra det tidigt, det är bara språket man gör det på som ska anpassas. Annorlunda är unikt och unika är vi ju allihopa.

Imorgon (inser att klockan är över tolv och imorgon nu är idag) så tänkte jag dela med mig utav en dikt som jag funnit mycket tröst i. För hur underbart det än är att vara mamma, dessutom till vår alldeles egna superman, så behövde jag härom veckan dämpa sorgen litegrann, över ovissheten och att det inte blev som för mina vänner och deras vänner. Ni förstår säkert när ni läser den. Kika in här imorgon vettja.

 

// Mamma Natalie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *