Hemma igen efter op.

Vilken krigare vi har. Vilka krigare vi alla är. Igår opererades Elton för femte gången, men den senaste var i februari förra året och denna op. var väldigt enkel i sig. De skulle bara fixa huden uppe på huvudet pga en liten skorpa. Jag fick följa med in till narkos för första gången och behövde alltså inte lämna honom i slussen. Jag klädde mig i blått och bar in lilleman till de grönklädda.

Det blev dock inte så lugnt och gemytligt där inne. Jo, till en början. Att han är så stark och att jag (tydligen) emblat så bra gjorde att pvk (infart) sattes utan ett pip. Det var mer intressant att klämma på leksaken i olika färger. När sedan sövningen sattes igång så blev det väldigt stirrigt och jag som inte har någonting att jämföra med sedan innan tänkte att det var jag som hade fått fel uppfattning, att det kanske var stressigt att komma igång med operationen. Jag hann se att han spände käken när jag la ner honom på bordet, då kliade jag honom lite och pussade på honom vilket tycktes hjälpa. Sedan fick jag skynda mig ut. Storgråtandes givetvis. Det är något av det värsta, att lämna sitt barn sådär. Det är inte naturligt.

Efteråt visade det sig att Elton fick bronkospasm/laryngospasm och spände sig. Exakt hur de fick rätt på det vet vi inte, men de är fenomenala och när vi mötte upp på post op. märktes ingenting. Han sov en timme innan han vaknade och gav mig ett leende direkt. Sedan fick han lite mat och skulle genast börja busa. Fina, underbara & tappra kille, världens starkaste Elton ??? Vi är så stolta över dig allihopa.

Nu har han charmat ännu en avdelning och hade det inte varit för den lilla toppluvan han har på huvudet så skulle ingen ana att han är nyopererad.

Imorgon är det Sveriges nationaldag och röd dag och vi firar min examen lite smått inom familjen, dagen innan examensbeviset äntligen är mitt. Det känns fortfarande så overkligt att jag nu är klar med det som så länge har legat framför mig. Det känns också konstigt att från dag till dag kastas mellan alla dessa ytterligheter. Idag har det inneburit en konstant huvudvärk som gärna får vara borta till imorgon.

Nu ska jag fortsätta pladdra på med vår pigga och snackiga krigare. Åh vad jag älskar honom ❤❤❤

// Mamma Natalie