Fullbordansbrev.
Hej på er!
Det är äntligen fredag och lite välförtjänt ledighet för hela familjen!
I veckan har jag befunnit mig i skolan tre dagar för att genomgå en kurs i NADA, en standardiserad öronakupunkturmetod. Vi har även avslutat Sorgbearbetnings-kursen och jag har där med haft min sista lektion någonsin. Bara examensarbetet kvar och eftersom jag har varit inskriven på skolan sedan augusti 2014 känns detta underbart. High five till mig som pallrade mig tillbaka efter mammaledigheten och mitt studieuppehåll. Nu är det inte långt kvar.
Den sista hemuppgiften i sorgbearbetningen var att skriva ett fullbordansbrev. Jag hade valt att bearbeta den sorg som det ändå innebar att genomgå en komplicerad förlossning och pga denna hamna i en vardag som inte är som alla andras och framför allt inte blev som det var tänkt. Missförstå mig inte, jag kan inte tänka mig någonting annat nu, men det har varit extremt tufft och är fortfarande det stundtals, även fast Elton är världens bästa unge! Jag vill inte ha honom på något annat sätt än precis så som han är. Jag tänkte att jag delar med mig utav mitt fullbordansbrev nedan och önskar er samtidigt en trevlig helg med nära & kära.
Hej Elton,
min älskade son.
Jag vill börja med att berätta för dig att jag älskar dig högst av allt och det kommer jag alltid att göra hur det än är och blir.
Jag har så länge jag kan minnas velat bli mamma, man kan säga att det var mitt kall i livet, att bli mamma. Och det är jag nu till dig. Men det jag förväntade mig, det jag hoppades på och önskade, blev inte.
Jag drömde om när du skulle ta dina första steg, att du och Dante skulle sparka boll, att vi skulle ha ett fotbollsmål i trädgården och att Tilde skulle bära runt på dig.
Jag fantiserade om hur det skulle kännas att amma dig och få köra försiktigt, försiktigt hem från BB när du var ett par dagar gammal bara.
Ingenting blev som det var tänkt, men det är okej. Vi vet inte hur framtiden blir än, men att det inte går som på räls är okej, för kärleken jag känner för dig är precis exakt densamma som den jag förutspådde när du låg och sparkade i min mage, min finaste lilla karate-unge.
Redan då älskade jag dig så innerligt och jag älskar dig om möjligt mer för varje dag som går.
Jag ber om ursäkt för alla de gånger jag tyckt att det varit jobbigt, att du var jobbig, med dina särskilda behov. Jag ber om ursäkt för alla tårar du fått se, de är inte pga dig älskling.
Jag vill tacka dig för allt du redan har lärt mig och jag kan inte tänka mig ett annat liv än det vi har tillsammans.
Du är världens starkaste lilleman och jag släpper taget nu om mina tidigare förväntningar, drömmar och förhoppningar. Vi kommer ändå göra livet 1000 gånger bättre än allt det där. Vi har ett starkare band och det värdesätter jag högre idag.
Jag älskar dig Elton Lemmy Eneke ❤
// Mamma Natalie