Det som absolut inte får hända har hänt.

Elton’s superhjälte-kompis Elliot har somnat in, gått bort. Vilka ord ska man använda för att det ska kännas okej? Det finns inga ord som är bra, för det FÅR INTE HÄNDA!!! Det är ofattbart, tragiskt, hemskt och vidrigt. Varför??? Det finns bevisligen ingen rättvisa i världen ?? De har kämpat, Elliot har kämpat, sedan dag ett. Det finns så mycket likheter mellan honom & Elton, så när detta nådde mig blev jag alldeles hysterisk. Chock. Har nog inte gråtit såhär sedan vi låg inlagda förra vintern. Kan inte ens föreställa mig hur hans fina & fantastiska föräldrar känner, vill bara kasta mig i bilen, i pyjamas och köra de 10 milen för att ge de världens största kram. Ni HAR en underbar son, inte hade, för han lever kvar. En sån go’ & gla’ kille glömmer ingen. Aldrig någonsin ? Finns så mycket att skriva, men alla ord känns fjuttiga. Gunga och hoppa runt bland molnen där uppe, en dag syns vi alla igen och då lämnar vi kvar bagaget på jorden…

Vi har en liten søster,
vi har en liten bror,
som er litt annerledes
enn andre barn på jord.

De kom til denne verden,
det vanskelige sted,
med mindre håndbagasje
enn vi er utstyrt med.

Vi voksne er så store,
i gjerning og i ord.
Vår lille bror og søster
blir aldri riktig stor.

Vi har vår eng og åker.
Vi har vårt kjøpmannskap.
Og vi beregner livet,
i vinning eller tap.

Det er så lett å skubbe,
de små og svake vekk
og la dem stå tilbake,
med hjelpeløse trekk.

Det er så lett å glemme:
Når siste båt skal gå,
må alle passasjerer
la all bagasjen stå.

Da blir det kanskje lettest
for disse små, fordi
de bare har et hjerte,
med sorg og glede i.

Og gleden er så deilig,
men sorgen er så trist.
Det har vår lille søster
og bror bestandig visst.

Så la oss gi dem gleden,
til de skal gå ombord,
med sine barnehjerter,
vår søster og vår bror.

// Mamma Natalie