Världens starkaste Elton har fyllt ETT HELT ÅR!!! ???? Bortsett från när han kom till världen, för exakt ett år & en vecka sedan, så är detta det absolut största som har hänt, för på alla sätt och vis så var detta i sig en väldigt stor milstolpe. Vår son är nu ett år, samma kille som de sa inte skulle klara sig. Samma kille som vi nöddöpte på sjukhuset. Samma kille som vi förberedde oss på att inte få ta med oss hem. Det är hemska minnen, men vi lät inte de ta över alls. Det är jag stolt över. Vi är starka och även om sorgen över allt det som vi inte fått uppleva ännu finns där litegrann, så har vi på väldigt kort tid kommit oerhört långt.
Nyckeln till denna framgång har varit bearbetning. Definitivt. Jag har inte stoppat huvudet i sanden och jag har tillåtit mig själv att gråta, mycket. När känslorna väller över så tillåter jag de att göra det en stund. Oftast är det i bilen. Jag ger det en låt, sedan torkar jag tårarna. Ibland kommer de innanför dörren, då får det ta den tiden som det tar att hänga av mig jackan och ta av mig skorna, sedan kör vi på med vad som står näst på schemat. Det är inte lätt, gudarna ska veta att det är jäkligt tufft, men vi fixar det. Att ge upp har liksom aldrig varit ett alternativ. Och det kommer det heller aldrig att vara. Du är världens bästa unge Elton och de som säger något annat eller inte köper vårt, får rent av inte vara med.
Så vad gjorde vi då på Elton’s (och även vår) stora dag? Vi började morgonen med ”flaska på sängen” och paket. Hela familjen var samlad och vi sjöng ”Vad é det för en dag?” Efter frukosten åkte pappa Nikolaj till jobbet och vi lämnade storasyskonen på skola & dagis, sedan åkte vi hem till farmor & gudmor Ulli, fixade lite inför det stora kalaset, samt storhandlade. Habiliteringen mötte upp oss här hemma för att montera ett bord på lillemans nya tipbräda och efter det så hade vi tvättid. Fancy b-day, verkligen, men så är det väl när man fyller år en torsdag. Hans kalas var ju nu i lördags.
Det blev en stor fest! Inte nog med att vår superman fyllt ett, Nikolaj fyllde ju även 30 veckan innan och vi har gått och gift oss! Surprice surprice ? Det var lördagen dessförinnan som vi hade bokat in vigsel i rådhuset och lurat våra familjer till en födelsedagslunch på stan. Det blev himla fint och vi är nu man & hustru ?❤️
Ingenting har någonsin känts såhär rätt. Familjen Eneke. Men vad jag har varit pirrig. Det känns nästan som denna veckan har gått till att bara varva ner ? Trots det har vi bara de senaste dagarna varit på BVC, vårdcentralen, sista terapisessionen, hos tandläkaren och optikern. Nya pass har vi fixat det med. Livet rullar på som vanligt och nu i december så ska denna mamma göra massa skolarbeten för att till våren fixa det sista inför examen. Då blir det lite pappaledighet för Nikolaj, vilket även blir en bra ”övning” för mig att klara av dagar utan E – en vacker dag så ska ju han skolas in på dagis han med. Det ligger fortfarande ganska långt fram, men om andra föräldrar tycker det är svårt, så försök föreställa er hur det känns för mig/oss.
Nu ropar sängen, det är en dag imorgon med och då MÅSTE det storstädas här så att julpyntet får komma upp.
Glad första december på er.
// Mamma Natalie
Tusen gånger grattis till världens starkaste familj! <3