Det har varit glest mellan inläggen senaste tiden och den främsta anledningen till detta är att det är sommarlov. Full rulle varannan vecka då pappa Nikolaj jobbar, men jag och alla barnen är lediga. Mycket ledigt har vi dock inte, för det är rullor, cykel, lekplatser, pyssel, kojbygge & massa annat. Jag klagar inte, det är helt underbart att få njuta av lovet tillsammans med barnen! När de stora är hos sin mamma skruvar jag & Elton ner tempot litegrann, så det blir ändå en bra balans. Nikolaj har väldigt sen semester i år och den längtar vi såklart till.
Men som rubriken lyder så ska jag i sommar bli bättre på att ta hand om mig själv. Både vad gäller kost och motion, men också unna mig lite vardagslyx emellanåt. Att lägga ett par hundralappar på manikyr & pedikyr, bli ompysslad en stund, låta lilleman vara med pappa och successivt bli mer och mer bekväm med det. Det handlar inte om ”ensamtid”, knappast. Det ordet är för mig någonting som (vi) 80/90-talister hittat på. När man skaffar barn så tycker jag att man säger adjökens till det där och jag har gjort detta med glädje. Nä, det handlar snarare om att ta hand om kropp & själ, för att orka med mer och längre. Som promenaderna t.ex. Igår gick jag raskt från oss i Slottsstaden, till farmor på Johanneslust. Jag fick upp flåset och kände att kroppen faktiskt pallade med det, vilket var en riktigt skön känsla. Det tog på min rygg och mitt bäcken att gå upp nästan 30 kilo i graviditeten. Nu smärtar det inte lika mycket som för ett par månader sedan och då är det dags känner jag. Det har inte varit någon panik att komma igång för min del, snarare en önskan om att snart klara av att börja så smått. Skynda långsamt.
Innan sommaren är slut ska jag dessutom påbörja lite terapisessioner. Jag kontaktade vårdcentralen och min gamla psykolog för att ordna detta eftersom vi varit med om väldigt mycket sedan jag gick sist. Då hade jag bränt ut mig och gick i psykodynamisk terapi för att både ta itu med nuet, men även barndomen och uppväxten. Nu behöver jag få prata av mig, bearbeta vad som hände med mig & vår son. Även om det var i samband med förlossningen som lilleman fick de första hjärnblödningarna och tiden där efter var den värsta, så låg det mycket mer bakom alltihop. Arbetet som stressade och pressade, chefer som förhalade och betedde sig illa, föredettingar som kräkte och spottade. Tillslut var havandeskapsförgiftningen ett faktum och det är ju faktiskt inte särskilt konstigt att jag blev så himla sjuk…
Så jag ska börja ta hand om mig själv litegrann. Vi har ”uppehåll” i de flesta sjukhusbesöken nu under semestertid och då hinner mamma med både nytta och kanske även lite nöje? Som snygga händer & fötter, mer extravagant än så blir det inte.
// Mamma Natalie
Senaste kommentarer