Sann julefrid.
God middag på er, dagen efter doppardagen.
Igår så firade vi för första gången julafton, tillsammans, hela familjen, HEMMA! ??? Det där som för ett år sedan kändes så långt borta och kanske aldrig skulle hända. Mina ögon blev alldeles våta både igår & idag när jag tillät mig själv att blicka tillbaka.
Förra året var vi ju inlagda och hade precis fått flytta direkt från IVA till familjerum 10 och försökte där skapa lite julstämning i allt. Barnen var hos oss den 23e och då hade vi kvällen innan slagit in alla deras julklappar och lagt ut de i halva rummet. De blev så glada och sjukhuset var ju faktiskt deras andra hem med. Tillsammans med älskade Ronald. På självaste julafton var det jag, pappa Nikolaj och nyopererade Elton, vi klädde på honom en liten juldräkt och kollade Kalle Anka på paddan i dagrummet. Julmaten kom gudmor Ulli med när hon började sitt arbetspass.
Oron och rädslan fanns där dock hela tiden. Bara veckan innan så hade vi fått en dödsdom och vem kunde egentligen säga att faran var över? Vi ville så gärna glädjas åt varje dag, men fasade hela tiden för att inte få ta med oss lilleman hem.
Nu sitter vi här, ett år senare och är så himla tacksamma! Att få fira denna julen tillsammans, hemma, är den bästa julklappen någon utav oss har fått och inget kommer någonsin att överträffa det!
Mormor, morfar, farmor, moster Valentina, morbror Jonatan och kusinen Delvina – tack för att ni var med oss igår och gjorde denna julen till världens absolut bästa!
Storasyskonen har nu åkt iväg till sin mamma och i mellandagarna är vi alltså den lilla familjen. Det känns väl helt okej efter julstöket förra veckan.
Vi tar det lugnt och laddar upp inför ett nytt år, med massa nya möjligheter. Klyschigt, men ack så sant då 2017 verkligen varit ett mycket omtumlande år.
Förresten, grattis också till vår superman som idag fyller ett år korrigerat och till mig & min underbar man som firar två år tillsammans ❤️
// Mamma Natalie