God morgon, eller god förmiddag, på er. Hoppas ni mår lika bra som vi gör? Idag fyller nämligen lilleman 1,5 år ????? Det är egentligen inte någonting som vi firar eller så, men det sker automatiskt viss reflektion och jag ger mig själv tid för detta.
Just nu sitter han i min famn på soffan och sover, med ena örat tryckt mot mitt bultande hjärta. Det kvittar hur tung han är nu, detta är något utav det absolut bästa vi båda vet. Mys, väldigt mycket mys.
Kärleken jag känner för denna inte så lilla kille längre ÄR obeskrivlig. Klyschigt, I know, men helt ärligt, som han tog oss med storm den där novemberkvällen och på ett par dagar så förändrades hela vår värld. Vi är samma människor, fast ändå en nyare version. Du kastas liksom inte bara in i ytterligare ett föräldraskap utan också i ett speciellt sådant. Funkis-världen, den är vi hyfsat bekanta med nu och även om varje kurs, hjälpmedel och möte känns lite extra i magen så blir vi också starkare för varje gång. Tillsammans, alltid tillsammans.
Det är världens starkaste Elton som visar oss vägen och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Jag hade inte velat vara utan kurser, hjälpmedeln eller möten. Givetvis önskar jag honom ”frisk”, så att han också sprang runt och härjade nu och kanske till och med fick ett skrapsår för mig att plåstra om, men Elton är Elton och det finns fan-ta-mig ingen annan som du, mammas kille ?
Så glad, så nöjd, så mysig, så tillfreds och så lycklig. VI är så jefla lyckliga över att du valde just oss. Vi behöver ju dig, Tilde & Dante behöver dig och världen vore ingenting utan dig. Vi kommer backa dig alltid och aldrig kommer någon att tillåtas såra eller kränka dig, då får de med oss andra fyra att göra.
För vi älskar dig över allt annat och det finns INGENTING jag inte gör för dig & dina storasyskon ??
// Mamma Natalie
Senaste kommentarer