Världens starkaste Elton

Igår var det dags för storasysters andra skolavslutning och vi förberedde med målande utav naglar och inbakad fläta kvällen innan, precis som förra året. Mysigt med tjej-fix. Outfiten för den stora dagen valde hon själv för ett par veckor sedan. Annat var det för mig som stress-hittade en blus i sista minuten ?

Drygt en vecka innan avslutningen drog vi igång en insamling till lärarpresenterna. Jag älskar sånt och dessutom gick en utav fröknarna i pension och för den andra utav de var det första skolavslutningen, då klassen är hennes första. Så vi gick all in och det blev två stora, fina orkidéer, varsitt världens bästa lärare-paket från UNICEF, som ger fler barn över hela världen en chans att få en utbildning, varsin Maja’s ”Fröken-lykta”, till förmån för barncancerfonden och även en nyckelring vardera, med en berlock där det stod ”Världen’s bästa fröken”.

Tilde’s klass sjöng ”Inte stor nog”, en helt underbar låt med ett viktigt budskap. Framförallt raderna som lyder: ”Att vuxna alltid vet det bästa tror jag inte på. Nä de borde lyssna oftare på oss som är små.”

Jag brukar säga att barn bara är kortare människor, de har precis samma känslor som vi vuxna och ska bli behandlade med minst lika mycket respekt. Det är inte detsamma som att de får bestämma, men i frågor som rör de själva så SKA deras önskan och bästa beaktas. Det blev svårt att hålla tårarna tillbaka när vår stora och kloka tjej stod där framme, så himla stolt ?

Efteråt tog vi med farmor och fikade på Systrar & Bröder och där sprang vi även på en utav pappa Nikolaj’s högstadielärare. Hennes dotter hade också slutat ettan och vi pratade lite om skolorna i Malmö. Kändes bra med ett expertutlåtande faktiskt.

Eftersom vädret var sisådär och de stora barnen har fått vänta länge pga vår rädsla för sjukdomar, så kände vi att det var dags att stilla deras hunger; det fick bli Leo’s Lekland för att fira in sommarlovet. Vi höll låda i fyra timmar och hade hur kul som helst. Lagom LITE folk och jag har nog aldrig sett Nikolaj skratta så mycket som när Tilde lurade upp mig i ”vattenfallet”, en blå rutchkana i form av ett STUP, (jag svär den är typ 90 grader). Jag puttade ifrån, men ångrade mig precis innan stupet, fast då var det för sent. Klamrade mig fast i kanterna, men kom inte upp igen. Hahaha, där satt jag någon minut och hade ångest, sedan blundade jag och fortsatte (skrek en del med). Herregud, pinsam morsa asså… ?

Gårdagen bjöd på massor med andra ord och idag har det inte varit sämre. Jag, Dante & Elton tog oss till Mobilia när Tilde körde en intensivkurs med pappa och lärde sig simma. Vi passade på att köpa present inför ett barnkalas som storebror ska på imorgon, sedan tog vi en fika. Pappa mötte upp oss när han hade lämnat storasyster hos farmor för kvalitetstid med övernattning där. Då ville Dante till ”lekplatsen med den stora, gula bollen” i Västra Hamnen så vi styrde bilen dit. Vi kunde inte säga nej när han varken fått badhus, eller farmor. Det är mysigt att dela på syskonen ibland, det går att fokusera mer på de som individer och vi har framförallt känt att Nikolaj ska vara mer ensam med Tilde och jag mer ensam med Dante. Han är mer pappig och hon är mer Natalie:ig, så det är bra med lite ensamtid ihopa, en och en. Sedan följer ju lilleman med mig & Dante på våra upptåg såklart.

Ska alldeles strax bädda ner mig med alla mina killar, men först bjussar vi på en bildbomb från de senaste dygnen. Bl.a. från storebrors Sångcafé i början utav veckan (även hans fröknar fick varsin Maja-lykta nu innan han byter avdelning). Vi hörs imorgon igen, tänkte berätta vad habiliteringen sa när de var på hembesök här i förrgår ???

// Mamma Natalie