Världens starkaste Elton

Mitt i natten-inlägg på g. Vi kan ju börja med det positiva och det är att opponeringen på vårt examensarbete gick suveränt idag. Vi är båda nöjda och känner verkligen att vi gjort vårt allra bästa och att det märks i arbetet. Man får vara stolt och lite lagom skrytsam då ?

Men så är där någonting jobbigt. Vi var hos neurokirurgen idag på ett vanligt återbesök. Elton har ju en shunt inopererad som dränerar likvor från hjärnan. Jag var så nervös inför besöket, för att jag någonstans visste vad Nils skulle säga. Jag till och med körde Eslöv-Malmö-Lund, trots att Nikolaj var hemma sjuk, för att jag visste att vi borde vara med båda två. Sjätte sinne.

Uppe på huvudet har Elton som en liten sårskorpa vid ett av ärren från reservoirerna. Han opererades ju totalt fyra gånger för drygt 1,5 år sedan och de höll på så mycket där och töjde den tunna huden. Sårskorpan är fortfarande kvar och i samband med att vi badade på habiliteringen för någon vecka sedan så upptäckte jag att den liksom blev mjuk och lite ”gojjig”. Vi fick en kur antibiotika och sedan hade vi ju då denna tiden inbokad sedan ett tag tillbaka. Mycket för att vi ville träffa just neurokirurgen så tätt inpå som möjligt innan vi flyger med Elton för första gången.

Så kom det. Nils sa: ”Vi måste åtgärda detta. Det blir operation. När är det ni åker? Det blir inget bad för Elton i Spanien!”

En rak höger. Vi struntar egentligen i badandet, även om vi sett fram emot att få träna i områdets egna pool, varje dag, i värmen. Okej, lite bittert är det med, men operation… FAN JÄVLA SKIT!!!!! Jag grät ute i hisshallen på blocket. Försökte torka tårarna så gott det gick innan vi klev ur hissen. Önskade att jag hade solbrillor på mig. Hatar att paniken knackar på inom 0,1 millisekunder.

Nikolaj sa det som vi alltid sagt efter jobbigare möten och sjukhusbesök: ”Vi fixar detta med, ellerhur?” Och ja det gör vi ju. Det är bara så mycket känslor, oro och rädsla som liksom tar tag om struphuvudet på mig, hårt. Har man aldrig lämnat sitt barn till narkosteamet i slussen och suttit och väntat på det där samtalet att allt är bra och att man får komma bort där nu igen, så vet man inte hur det är. Men vi kommer fixa det denna gången med.

Vackraste, bästa, mest underbara, världens starkaste Elton, för dig orkar mamma allt och lite till ❤

// Mamma Natalie