Världens starkaste Elton

Mammornas jäkla dag.

Vilken dag. Vilket väder med. Tack vädergudarna för att ni gav oss mammor lite sommarvärme till slut.

Jag ska erkänna att det gjort lite ”i förväg-ont” inuti. Den senaste veckan har jag känt för att helst bara hoppa över denna sista söndagen i maj. Det är inte lätt. Många känslor infinner sig och den här mors dag är speciell. Det är min femte som mamma, så kallad funkismamma, till Elton. Men det är min första som ensamstående. Utan att gå in på några som helst detaljer så blev den utifrån det sistnämnda precis så som jag hade förutspått, tyvärr.

Fast sedan så har ju jag & Elton en förmåga att tillsammans göra det hur bra som helst. Vi bytte frukost på sängen till frukost på tåget, vi har varit på utflykt hela dagen och gav presenter istället för att få. Imorgon ska undertecknad ändå unna sig en present som består, vilket jag är 110% säker på att Elton mer än godkänner.

Som mamma till ett barn med funktionsnedsättning är det stundtals tufft. Mors dag är en sådan dag. Och jag vet att vi säkert är många funkismammor som delar samma känsla, när plockade blommor och egentillverkat kort kanske lyser med sin frånvaro. I värsta fall finns där inte någon som hjälper barnet/barnen att ordna något heller. Det är okej att känna sig sorgsen en stund, det är mer än okej att svära över situationer och personer. Sedan gör vi som vi alltid gör – vi ser hur långt vi kommit.

På resan hem ikväll lekte Elton tittut. Han drog själv ner suffletten på sin vagn. Jag undrade var han blev av, han skrattade högt och innerligt när jag puttade upp suffletten och sa ”tittut”. Sedan drog han ner den själv igen och sådär höll vi på. Sedvanligt charmande av allmänheten var det med och jag känner bara lycka & stolthet ikväll. Vilken kille jag har 🥰

En sista sak, såhär på mammornas jäkla dag år 2021, någonting som jag tänkt på från och till under veckans gång: Nu får det sluta applåderas, hyllas och tänkas ”naauuw vad gulligt” åt pappor som lämnar/hämtar sina barn på föris/skola (ibland), läser sagor (ibland), nattar (ibland), gungar barnen på lekplatsen (ibland) etc. osv. m.m.

Är inte ovanstående the bare jäkla minimum? När var liksom senast en mamma höjdes till skyarna för att hon gjorde detsamma (om inte mycket mer)? Mammor som sliter och vänder ut och in på sig själva, men ändå blir dömda för att de inte gjorde 10 av 10 vab-dagar eller lät sitt barn äta snabbmat till middag en tisdag.

Som en av mina stora inspirationer skrev i ett inlägg idag: ”Guldstjärnor & applåder är till för de som får tillvaron att snurra, inte de som gästspelar när det passar” 💪🏼

Till alla mammor – ensamstående, som bonus, funkis, pigga, trötta, energiska eller slitna: Vi är bäst, ingen protest ❤️

//Mamma Natalie

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats